En liten programförklaring

Efter att jag föreläst på Stockholm Pride i somras, kunde jag läsa en märklig recension på Kulturbloggen. Skribenten (tänk att någon har fräckheten att vara anonym i ett så personligt uttalande!) menar där att TransForm på ett konservativt vis förstärker en stereotyp könssyn genom att tala om ”manliga” respektive ”kvinnliga” kroppar, hur en kan skapa ett mera ”manligt” intryck/uttryck etc: http://kulturbloggen.com/?p=22269  Men något sådant stämmer inte alls! Vi vill gärna ha kritik, men helst inte sådan som skjuter långt bredvid målet.

 

Nu hade hen uppenbarligen lyssnat med ett halvt öra. Det märktes inte minst på att hen missuppfattat flera andra saker som jag tror mig ha varit väldigt tydlig med. Säkert var det samma sak med just detta. Jag var redan innan väl medveten om risken för att ”transformeringsbiten” i TransForms verksamhet skulle uppfattas på ett sådant vis, och väldigt angelägen om att det inte skulle ske. Just därför var jag extra noga med att göra tydligt när jag utgick från en vardagsförställning om relationen mellan kön och genus, och när jag istället tog en mera ”teoretisk” utgångspunkt. Som vi skriver på annan plats, ser vi relationerna mellan biologiskt kön, socialt kön, sexuell läggning och andra sociala identiteter som komplexa, flytande och högst individuella. Samtidigt försöker vi hålla i minnet att vi inte lever i (eller kanske ens kan leva i?) en värld fri från stilar och attribut och tolkningar av dessa. Vi tror oss heller inte kunna teoretisera bort de faktiska biologiska (eller tidigt socialt förvärvade) skillnaderna mellan olika kroppar. Och vi är fan så medvetna om hur svårt och spännande det är att få ihop dessa perspektiv!

 

Med reservation för att jag inte vet vem kulturbloggaren är, har vi inte hört någon kritik av samma slag framföras ”inifrån” – från transpersoner eller annat hbtqi-folk. Kanske oroar jag mig i onödan. Jag garderar mig ändå genom att ta mig friheten att citera en kommentar jag fick av en ung transkille samt mitt eget svar till honom. Hoppas det klargör var TransForm står i frågan:

 

- Mitt intresse ligger inte så mycket i att ”passera” alla gånger, som att jag själv ska känna mig stark och vara nöjd med min kropp utifrån mitt eget manliga ideal.

 

 - ”Passera” är viktigt, på gränsen till avgörande, för många, men så klart (och gudskelov) inte för alla. Vi ser inte något generellt manligt ideal, och heller inte något ideal som är exklusivt ”manligt”. Det finns människor och det finns sätt att vara, och det är ungefär det. Sedan tolkas de här sätten att utifrån kön; ibland av dem som bär dem och nästan alltid av omgivningen. Men det är en helt annan sak, och hur en förhåller sig till det är helt upp till en själv!

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv