Tungt eller lätt för volym?

På Arnolds tid var åtta reps receptet. Och de blev ju väldigt kralliga även på den tiden. När jag började bygga på åttiotalet, var det trendigt att köra riktigt höga repetitionsantal (från tiotalet upp mot hundra!). Jag vet många som byggde fantastiska kroppar enligt den modellen. På senare tid har det åter blivit populärt att ta i ordentligt: sexor sådär, och gärna explosivt och litet sloppy. Så kör Dorian Yates, och han är jättestor och stark. Så vad gäller?


Sanningen är att jag vet inte. Egentligen. Men en kan ju ha kvalificerade gissningar. En självklar första iakttagelse, är att olika individer verkar fungera väldigt olika. En annan är att genom alla dessa trender har de mest framgångsrika valt att träna med variation i belastningarna, ibland i form av pyramid och liknande och oftast med olika typer av periodisering. Och det verkar ju rimligt. Då aktiverar en alla typer av muskelfibrer. En annan fördel är att en får en väldigt allsidig styrka. Du blir bra på det du tränar på!


De fibrer som har störst förmåga att växa är ändå de s.k. snabba. Om du tränar tungt och explosivt aktiveras de i hög grad. Ett annat sätt att komma åt dem, är att köra sig riktigt, riktigt slut och sedan lite till. Kroppen rekryterar nämligen i turordning: långsamma fibrer först, snabba sedan. Och där har vi nog anledningen till att också de tokhöga repsen eller
träning med superset, down the rack etc. fungerar.


Slutsats: Många vägar leder till Rom. Lyssna på din kropp, variera och våga prova nya grepp!

Etiketter: träningsupplägg

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln