En hbtq-blogg med transbetoning

Här kommer vi (och gärna också ni) att publicera inlägg som direkt eller indirekt, helt eller delvis, berör transpersoner och andra hbtq-människor. Mycket kommer förstås att handla om träning och hälsa, men vi välkomnar också andra relevanta ämnen.

 

Kommentera, kritisera och komplettera!

 

Besök också vår blogg på startsidan, där vi avhandlar mera allmänna frågor om träning!

 

2012 > 02

Jag var i går på landstingets informationsföreläsningar om transvården i Stockholm. Det mesta var intressant, positivt och underhållande. Men när jag under den avslutande frågestunden ställde en fråga, fick jag ett mycket märkligt och till stora delar oinitierat svar. Det fanns inte utrymme att följa upp det på plats, så jag får göra det nu.

 

Under sin föreläsning nämnde endokrinologen Marie Degerblad helt kort att hon tyckte det var bra om transmän – som hon förresten kallade flickor! – tränade lite (styrketräning får en förmoda) då de påbörjat hormonbehandlingen, inte minst med tanke på att det kunde förbättra resultatet av en kommande mastektomi. Jag frågade efter föreläsningen hur det förhöll sig med skaderisken vid träning för den som just påbörjat en hormonterapi. Med tanke på att den allmänt anses vara förhöjd för nybörjare liksom för någon som missbrukar steroider, kunde en kanske misstänka att den som är nybörjare på både träning och vävnadsuppbyggande medicin skulle löpa en dubbel risk. Degerblad svarade att det inte alls förhöll sig så. Dels var doserna för den som dopade sig så många gånger större än de som gavs i ts-vården, som ju endast var ägnade att komma upp i nivåer som är inom det normala spannet för en man: "Det går inte att jämföra någon som vräker i sig extrema mängder dagligen med den som får en spruta någon gång i månaden". Dels avsåg hon inte någon extrem exhibitionistisk träning med tunga vikter för att "blåsa upp musklerna" och där en "gör samma lilla rörelse om och om igen i någon maskin". Nej, det som var aktuellt här var ju endast "vanlig och funktionell träning"!

 

Men det här är ju helgalet! Jag tänker inte försvara vare sig dopning eller en strävan efter att bygga extrem muskulatur. I mina ögon är det varken mer eller mindre okej än annan extrem och inte i första hand hälsofrämjande idrott, eller för den delen andra risktaganden i jakten på att spränga mänskliga gränser. Men den diskussionen hör hur som helst inte hit. Frågan var endast den om det kan finnas en meningsfull analogi, med tanke på att det trots allt rör sig om mycket snarlika preparat med samma slags vävnadsuppbyggande effekt och i samband med en typ av träning som så vitt jag vet inte alls skiljer sig åt. Det är en sak att uttala sig om det som rör professionen (och där har jag varken kunskap nog eller någon anledning att misstänka att Degerblad inte skulle kunna sin sak), men en helt annan att dra långtgående slutsatser kring något en uppenbarligen inte vet ett dyft om. Så här ligger det till:

 

1. "Funktionell träning" är i sig en vag och ofta missvisande term. Vad som oftast och lämpligast avses är träning som engagerar flera muskelgrupper och som ställer stora krav på balans, koordination och tajmning. Sådan träning är bra för exempelvis många idrottare. Men vad som är funktionellt måste naturligtvis sättas i relation till syftet. För att öka muskelmassan, är den träning som kroppsbyggare ägnar sig åt högst funktionell. Om syftet är inlärning eller rehabilitering, är träning i maskin funktionell. Osv. Oavsett syfte, är det emellertid aldrig så att träning med kroppsvikt eller vardagsföremål per se skulle vara mera funktionell än träning med vikter. Många gånger är det i stället tvärtom.

 

2. Skaderisken vid träning med isolerade rörelser i exempelvis en maskin är avgjort lägre än vid "funktionell träning" som den beskrivs ovan. Det är just det som är bra med den senare, som också är vad som gör den en smula farlig.

 

3. Men, men, men: Kroppsbyggande i syfte att få "svällande muskler" företas inte primärt i maskiner, utan i tämligen "funktionella" rörelser med fria vikter. Det samma gäller byggande av inte alls så svällande muskler!

 

4. Motionärer med en (om än så modest) önskan om att bygga upp muskulaturen tränar lämpligen utifrån samma principer som de med betydligt mera långtgående målsättningar. Detta är hur vettigt som helst, eftersom det ju är denna typ av träning som bäst främjar styrka och tillväxt. Tyvärr är det sedan vanligt att ambitiösa motionärer också kopierar elitens program för intensitet och volym, trots att de kräver på en mera utvecklad fysik, genomtänkt kost och återhämtning, och eventuellt även otillåtna preparat. Självklart medför detta en förhöjd skaderisk. Det finns ingen anledning att tro att inte många av transkillarna potentiellt kan tillhöra denna angelägna grupp av motionärer.

 

5. Det är långt ifrån endast kroppsbyggare eller elitidrottare som använder dopningspreparat. Det stora sociala problemet anses med rätta i dag vara missbruk bland motionärer på alla möjliga nivåer.

 

6. Skaderisken är generellt större för nybörjare. Att nybörjaren nästan alltid har en sämre teknik än den erfarne medför naturligtvis en skaderisk i sig. Den stora risken ligger dock i det faktum att den praktiska styrkan initialt ökar snabbare än hållfastheten i senfästen och stödjande vävnad. Orsakerna till detta står främst att finna i den snabba utvecklingen av tekniken (neuromuskulär programmering). Denna obalans tenderar att bli ännu större för den som tyvärr dessutom dopar sig. (Och min fråga var alltså den om det inte måste gälla även den som får testosteron legat administrerat...)

 

7. Jag är inte alls övertygad om att doserna är så drastiskt mycket högre vid dopning än under behandling. Hur det säkert förhåller sig här, är av förklarliga skäl svårt att veta och de individuella variationerna är troligen stora. Säkert är dock att jämförelsen under inledningen av en hormonterapi i första hand ska göras gentemot kvinnliga atleter. Bland dessa finns det oftast ett utpräglat försiktighetstänkande, framför allt med tanke på androgena bieffekter. Testosteron är ett kraftfullt anabolt preparat, men undviks i stort sett helt av kvinnliga idrottare och kroppsbyggare just på grund av de effekter som en transman eftersträvar.

Visa hela inlägget »