En hbtq-blogg med transbetoning

Här kommer vi (och gärna också ni) att publicera inlägg som direkt eller indirekt, helt eller delvis, berör transpersoner och andra hbtq-människor. Mycket kommer förstås att handla om träning och hälsa, men vi välkomnar också andra relevanta ämnen.

 

Kommentera, kritisera och komplettera!

 

Besök också vår blogg på startsidan, där vi avhandlar mera allmänna frågor om träning!

 

2012 > 10

Genom några, milt sagt drastiska, uttalanden gjorda i en intervju i tidningen Faktum (http://www.faktum.nu/2012/09/jonas-gardell/) har Jonas Gardells lyckas väcka ont blod hos många, och så ock mig. Det är nu lyckligtvis långt ifrån allt i den långa intervjun som upprör. Som vanligt lyckas vår riksbög no 1 säga mycket som är insiktsfullt och välformulerat. Faktum är att det endast är i en liten bit på slutet som det bränner till, närmare bestämt vad han säger om den rörelse som inte längre bara är exklusivt bögarnas, utan nu alla homosexuellas, binas och transpersonernas, och på senare tid även med det allt vanligare tillägget av q som i queer. Det är ingen rök utan eld; jag vill mena att han där  faktiskt lyckas pricka in en hel del som med rätta måste kallas osolidariskt, okunnigt och helt enkelt rätt illa tänkt. Om vi tar och bryter ner hans resonemang del för del (Gardells text i kursivt)...

 

Hbt är ett begrepp som överhuvudtaget inte fanns då. Folk säger att hiv drabbade hbt-samhället. Nej, det drabbade inte något hbt-samhälle för det fanns inget sånt.

Men snälla, det där var väl en extrem form av socialkonstruktivism eller kanske semantisk relativism, som du inte annars gjort dig känd för? Det faktum att vi får ett begrepp för något, innebär naturligtvis inte därför nödvändigt att det innan dess inte alls fanns!

 

Där börjar det bli dags att tala klarspråk. Det var män som hade sex med män som dog i aids. Oavsett om de identifierade sig som bögar så var det män som hade sex med män. Det var inte lesbiska och i relativt liten utsträckning transpersoner. Det var bögar.

Visst drabbade hiv främst bögar. Men är det verkligen någon som har påstått något annat? Självklart var det ändå så att många andra som tillhörde vad som dag benämns som det vidare hbtq-samhället direkt eller indirekt kom att stå närmare händelsernas centrum än folk i gemen. Det är förvisso en oerhörd skillnad mot att se, eller ständigt behöva frukta för att komma att se, sig själv eller sin partner tyna bort, men det var likväl långt ifrån bara bögar som under de värsta åren förlorade många av sina närmaste vänner. Och det var långt ifrån bara bögar som engagerade sig i kamp och omsorg.

    Sedan kan vi nog med fog fråga oss om det egentligen var så få transpersoner som drabbades. Hur det förhåller sig med det finns det ingen tillförlitlig statistik på. Men saken är ju den, att en transperson mycket väl kan vara bög – och också är det oftare än "normalpersonen". (Jo, jag vet: det fuckar till det lite när en blandar runt med både sexuell läggning och könsidentitet). Många transpersoner försörjer sig som prostituerade, vilket som bekant var och är en annan riskgrupp. Och vi vet bestämt att många transpersoner av skilda slag inleder sitt normbrytande i rollen som homosexuella.

 

Det hette Homosexuella frigörelseveckan. [...] I hela Pride och hbtq-köret finns både ett avsexualiserande och avbögifierande som är direkt skrämmande. [...] Låt oss säga ordet. Det där ordet som var ett skällsord som vi gjorde till ett stolt ord, men som vi knappt får säga i dag eftersom vi måste säga en bokstavskombination.

Att hbt-kampen avsexualiserandes under 90-talet är så nära ett faktum en kan komma. Men är det så än i dag? Jag tycker för min del att vi glädjande nog åter ser en hel del sexradikalism. Skillnaden är väl den att det nu ryms så mycket mer, som exempelvis ett erkännande av asexualism, kopplingar mellan sex och funktion mm. Men, men, det är ingen avgörande fråga.
    Men hur ska vi förstå det där med avbögifieringen? Själv kan jag inte alls relatera till den beskrivningen. Men så är jag ju heller inte bög, varför det finns minst ett perspektiv här som inte är upp till mig att ifrågasätta. Men påståendet är svävande och väcker följdfrågor: Har det i så fall samtidigt skett en motsvarande "avflatifiering"? Betyder det att bögspecifika frågor har kommit i skymundan på exempelvis RFSL:s agenda? Vilka i så fall? Har bögar fått ett för litet inflytande i hbt(q)-rörelsen (där jag inbillar mig att de ändå fortsatt är mer än väl proportionellt representerade)? Borde bögar kanske driva en egen sexualpolitisk agenda, alla likheter förtrycken emellan till trots? Utesluter det i så fall ett samarbete på andra områden?

   Och är det verkligen så att just "bög" är det epitet som är mest stigmatiserande av alla? Jag skulle i dag rösta på "transa". Fler transpersoner än bögar kallas "freak", vågar jag lova. Arbetsmarknaden är långt tuffare mot trans och queers, och kanske även mot flator, än vad den är mot bögar. "Flata" är om inte lika illa, så ändock även det en mycket nedsättande beteckning i många sammanhang. Och är det inte så att ordet "queer" en liknande bakgrund som "bög"?

    Missförstå mig rätt. Jag ifrågasätter inte bögars kamp för rättvisa och respekt. Jag ser den som en del av min. Men ser du min som en del av din, Gardell? Det låter inte så alls.

 

Under 2000-talets första decennium kom hbt (homo, bi, trans) att utökas med bokstaven q som står för "queer". Syftet är att inkludera även gränsöverskridande identiteter. Efter årets hbtq-festival i Göteborg har dock q:ets vara eller icke vara kommit att ifrågasättas. Några som kallar sig queeraktivister saboterade då ett seminarium i polisens regi och gaypoliser ska ha attackerats av andra hbtq-aktivister i paraden. Kritiker hävdar att "queer" blivit en politisk ideologi snarare än en sexuell identitet.

Detta är inget direkt citat, utan måste främst stå för författarens (Petter Wallenbergs) räkning. Att han tillhör nämnda kritiker, är ingen hemlighet. Eftersom Gardell, i egenskap av offentlig person och gammal luttrad ringräv, säkerligen har varit klok nog att läsa igenom ett utkast före publicering, borde han dock ha reagerat om han misstyckte. Men följande är ett citat, och det antyder att Gardell inte har något att invända mot beskrivningen:

 

Det är ju så löjligt! Hela queer-grejen. Det var ju jag. Hela jag var ju queer. Sen kommer några satans akademiker och snor begreppet och gör det till en teoretisk disciplin. Grejen var att vi inte ville bli definierade och sen ägnar de hela sin karriär åt att bygga en identitet av det. Ett antal brudar som slickat minimalt mycket fitta för att ha rätt att kalla sig flator!

Ja, men Jonas Gardell: Vi är många genom historien som varit och levt queer, långt innan dess att begreppet kom att beteckna även en akademisk disciplin! Inte äger vi det väl därför? Att du sedan reducerar min och många andras förståelse av oss själva och vår omvärld till något som är värt löje, är inget annat än oförskämt. Du säger nu inte riktigt varför du ser det så, och jag skulle gärna ta del av ett något mindre slagordsmässigt, mera utvecklat resonemang. Jag kan dock läsa mellan raderna att jag antas på ett högst frivilligt vis lagt mig till med det queera, i syfte att bygga mig en spännande "identitet" och/eller en akademisk karriär. Eller avsåg du något annat? Hur queer kan, får, bör förstås har diskuterats till leda. Detta är inte platsen för att dra de argumenten igen. Men det var en sabla svag motivering för att vara ett så starkt påstående! Om faktiska människor.
    Sista biten är värre ändå. Började du bli trött där? Tappade kollen liksom? För inte anser du väl att sexuell läggning ska hänga på kvantitet? Ju mera kuk en har fått suga, desto mer bög, liksom? Och bögen som inte kommer till, han är inte bög då? Skärpning. Den andra möjliga betydelsen som jag kan utläsa, är att det finns flickor som (motvilligt?) praktiserar lite flateri, för att med det få legitimitet att kalla sig queer och på så vis få vara en del av hbtq-rörelsen. Skärpning igen.

 

Jag vill ju också ta bort själva ordet Pride. Jag tycker det ska heta Homosexuella frigörelseveckan.

Menar du med detta att du anser att Pride/frigörelseveckan endast bör arrangeras och besökas av entydliga bögar? Får flatorna vara med? Jo, men det tror jag nog du menar. Men oavsett, så ser du med andra ord de rättighets- och likabehandlingsfrågor som är specifika för de skilda grupperna som mera framträdande och viktiga, än de som förenar? Just for the record.

 

Punkt.

Nå, detta är ett sätt att uttrycka sig som jag har fått mer än nog av i debatter kring queer etc.: "Over and out"; "period"; "nog om detta". Jag brukar inte slänga mig med termen "maktspråk" alltför ofta, då jag tycker den ofta missbrukas, men detta, om något, måste vara vad som avses med den.

 

För att sammanfatta: Vill en provocera och göra kraftiga ifrågasättanden, inte bara av tankegångar eller åsikter, utan av faktiska andra människor, deras självbild och deras livsval, bör en ha på fötterna. Gardells uttalanden saknar kunskap, stringens och ödmjukhet. Han vräker kort sagt ur sig från magtrakten, utan att tänka efter. Efter så många exempel på en enastående förmåga till både klokt och självständigt tänkande, har vi rätt att vänta oss mer.

 

Ändå vill jag inte se dessa Gardells uttalanden ses som en tillfällig släng av sloppy thinking, eller ens som ett manifesterande av ett knippe högst personliga åsikter. De utgör ett av många exempel på en motsättning inom hbt(q)-världen som tycks växa sig allt starkare. Jag återkommer till denna inom kort.

 

Visa hela inlägget »