"Kosten är 80 procent"

”Hur stor del av resultaten står kosten för, och hur mycket är träning?” Jag har sett frågor och svar i den stilen hur många gånger som helst. Men nu är det ett tag sedan, och jag trodde faktiskt att det var något som helt försvunnit, annat än som en enstaka kvardröjande undring från någon motionär som för länge sedan hört något i den vägen och tagit fasta påt. Men nu dök det upp igen. En förnärmad Personlig Tränare (en PT med stort P och stort T är av en annan sort än de med små bokstäver om ni inte kände till det) kunde inte för sitt liv förstå hur Kalle Zackari Wahlström ”Stark som en björn, snabb som en örn” kunde rekommendera något så korkat och ohälsosamt som ”Ät och drick vad du vill. Träna fem dagar i veckan. Vila två dagar i veckan.” Förstås hårdrog han det lite för effektens skull; jag gissar att han vid närmare efterfrågan skulle säga att en trots allt ska äta övervägande vettig mat och i lagom mängder, men också att det brukar fixa sig själv om en tränar rejält men inte hysteriskt. Men Personliga Tränare brukar sällan se ironi eller subtiliteter, och just denna brast ut i en rant om farorna med att äta skräp, bli för tjock, inte kontrollera näringsintag, få för lite protein, och rent av för lite av de väldigt viktiga tillskotten. Och, fastslog hen: ”Kosten är 80 procent, och träningen 20!” Basta, och det vet väl varenda kotte?

Men egentligen... Hur kommer en fram till något sådant? Hur kan en ens tänka i de banorna? När vem som helst som tänker till lite inser att det handlar om ett komplex, där inget blir just bättre än den svagaste länken. Om kosten suger, blir dess relativa betydelse stor. Det samma med träning, återhämtning, stress osv. Om du äter en väldigt genomtänkt och balanserad kost, finns det förstås fördelar att hämta av detta i sig. Om du får till det bra, kommer du att täcka dina behov av både energi och enskilda näringsämnen, men heller inte få onödigt mycket av något. Och du kommer förhoppningsvis att minimera miljögifter i både din kropp och naturen. Men nu var ju frågan den om hur noga det var med ätande för att få resultat av sin träning. Och jorå: Den som verkligen avser att optimera sina resultat bör förstås försöka optimera både kost och träning (samt vila, stressnivå mm), och dessutom matcha dem smart. Nu talar vi elit, vare sig en tävlar aktivt eller bara är en mycket seriös motionär. Men till och med på den nivån skulle jag säga att det kan vara vettigt att ibland kompromissa. Varför? Jo, för att vi ska liksom leva också, och för de flesta innebär det sådant som att ta en öl (eller två) eller äta en tårtbit (eller två) någon gång (eller två), dvs. saker som ju inte är så näringsmässigt optimala och troligen inte avvägda mot träningen. Det är att unna sig något en tycker är gott, att vara social, att se till att en mår mentalt bra. Och vet ni vad? Att må mentalt bra är en väldigt viktig faktor för att kunna nå goda resultat av träningen, för att inte tala om för andra och kanske viktigare saker. Jag tycker visst att den som lägger även mindre men för dem ack så viktig tid på sin träning, också har anledning att försöka optimera på sitt vis. Men: Om eliten kan och bör kompromissa och slappna av lite, gäller det absolut också oss med mera modesta träningsmål och andra saker att ta hänsyn till i livet.

Och en skräll till: Om en verkligen är fysiskt aktiv åker så klart energiåtgången upp rejält, varvid den med i grunden vettig kost vanligen automatiskt får i sig alla de näringsämnen den behöver – trots att det kan behövas lite mer pga aktiviteten. Men mer än lite mer är inte bättre, utan bara precis vad kosttillskottstillverkare och Personliga Tränare vill lura dig att tro. När Kalle säger att du ska träna hårt och sedan äta (typ) vad du vill, är det alltså inte så tokigt alls.

Etiketter: kost balans

Kommentera gärna inlägget:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln