En hbtq-blogg med transbetoning

Jag har börjat förstå att det förekommer att transpersoner (framför allt FtX, som en bekant så träffande kallar den utökade kategorin av ts-killar) använder sig av anabola steroider (AS) för sin transformering. Jag kan i och för sig förstå att det kan bli så: Ibland kanske ett sådant preparat är lättare att komma över än testosteron (T), och det har till stora delar samma eller liknade effekter. Men här vill jag höja ett varningens finger (eller rentav hytta med en hel hand)! Skälen är flera.

-          Lagen och moralen: Det är förvisso numera illegalt att utan recept inneha och bruka både AS och T, men för att få tillgång till det förra måste en dessutom oftast direkt eller indirekt ha samröre med ekonomisk/organiserad kriminell verksamhet. Det kanske inte är vad en egentligen vill?

-          Risken att åka på en blåsning: Av ovanstående skäl (de stora pengarna och den avsaknad av moral som följer på dem), finns det en rad ”fulpreparat” på marknaden; avsedda för veterinärbruk eller hemmasnickerier med falska etiketter. Har du tur uteblir bara effekten. Har du otur kan det vara riktigt farligt.

-          Den egna hälsan: AS är betydligt mera ”giftigt” än T. Även om graden av ”toxiskhet” varierar det mellan olika preparat och mellan oralt och intramuskulärt intag (det förra är mycket elakare), kvarstår faktum att steroider belastar kroppen, och då framför allt levern och blodfettssammansättningen hårt.

-          Hälsan igen: Jag sa nyss att orala preparat är tuffare för kroppen. Problemen med att i stället ta injektioner är ändå avsevärda. För det första är oftast kanyler svårare att komma över än droger. Har du inte rena saker och vet hur du ska handskas med dem, kan du ge dig själv streptokocker, gulsot, HIV eller något annat mysigt. För det andra är det få lekmän som kan sätta en intramuskulär injektion på sig själva. Jag vet folk som förvärvat en livslång ischias på det viset!

-          Brist på önskade effekter: AS togs fram en gång i tiden för att man inom sjukvården ville ha ett preparat med så mycket som möjligt av T:s önskade vävnadsuppbyggande effekter, men med så litet som möjligt av dess (oftast) oönskade förmanligande (bi)effekter. Dagens preparat lever alla, om än i olika grad, upp till de kraven. Grejen nu är förstås den att detta inte riktigt är vad en ts-kille strävar efter. (Den enda kategori jag kan föreställa mig skulle som kunna ha nytta av AS, är de som avbryter en längre tids T-terapi, men trots det inte vill få en ”kvinnligare” fettfördelning och minskning av muskelmassan i retur. Av ovan nämnda skäl, har jag ändå svårt att se ett bruk av AS utom kontroll av specialistläkare som motiverad här heller).

TransForm är inte ute efter att moralisera över, eller på annat vis lägga oss i, om någon väljer att inleda en hormonterapi på egen hand. Visserligen ser vi de klara fördelarna med att vänta tills en får sakkunnig hjälp och legat föreskrivna preparat. Men vi förstår också om det finns de som inte orkar vänta på långa utredningstider eller stupar på stelbenta kriterier i sjukvården. Det är bara av omtanke om er som vi säger: Stay away from’roids!  

Efter att jag föreläst på Stockholm Pride i somras, kunde jag läsa en märklig recension på Kulturbloggen. Skribenten (tänk att någon har fräckheten att vara anonym i ett så personligt uttalande!) menar där att TransForm på ett konservativt vis förstärker en stereotyp könssyn genom att tala om ”manliga” respektive ”kvinnliga” kroppar, hur en kan skapa ett mera ”manligt” intryck/uttryck etc: http://kulturbloggen.com/?p=22269  Men något sådant stämmer inte alls! Vi vill gärna ha kritik, men helst inte sådan som skjuter långt bredvid målet.

Nu hade hen uppenbarligen lyssnat med ett halvt öra. Det märktes inte minst på att hen missuppfattat flera andra saker som jag tror mig ha varit väldigt tydlig med. Säkert var det samma sak med just detta. Jag var redan innan väl medveten om risken för att ”transformeringsbiten” i TransForms verksamhet skulle uppfattas på ett sådant vis, och väldigt angelägen om att det inte skulle ske. Just därför var jag extra noga med att göra tydligt när jag utgick från en vardagsförställning om relationen mellan kön och genus, och när jag istället tog en mera ”teoretisk” utgångspunkt. Som vi skriver på annan plats, ser vi relationerna mellan biologiskt kön, socialt kön, sexuell läggning och andra sociala identiteter som komplexa, flytande och högst individuella. Samtidigt försöker vi hålla i minnet att vi inte lever i (eller kanske ens kan leva i?) en värld fri från stilar och attribut och tolkningar av dessa. Vi tror oss heller inte kunna teoretisera bort de faktiska biologiska (eller tidigt socialt förvärvade) skillnaderna mellan olika kroppar. Och vi är fan så medvetna om hur svårt och spännande det är att få ihop dessa perspektiv!

Med reservation för att jag inte vet vem kulturbloggaren är, har vi inte hört någon kritik av samma slag framföras ”inifrån” – från transpersoner eller annat hbtqi-folk. Kanske oroar jag mig i onödan. Jag garderar mig ändå genom att ta mig friheten att citera en kommentar jag fick av en ung transkille samt mitt eget svar till honom. Hoppas det klargör var TransForm står i frågan:

- Mitt intresse ligger inte så mycket i att ”passera” alla gånger, som att jag själv ska känna mig stark och vara nöjd med min kropp utifrån mitt eget manliga ideal.

 - ”Passera” är viktigt, på gränsen till avgörande, för många, men så klart (och gudskelov) inte för alla. Vi ser inte något generellt manligt ideal, och heller inte något ideal som är exklusivt ”manligt”. Det finns människor och det finns sätt att vara, och det är ungefär det. Sedan tolkas de här sätten att utifrån kön; ibland av dem som bär dem och nästan alltid av omgivningen. Men det är en helt annan sak, och hur en förhåller sig till det är helt upp till en själv!